drunkna.

Jag drunknar. Jag försöker simma mot ytan. Simmar och simmar. Det finns ingen yta. Jag fortsätter drunkna. Om och om igen.


Kommentarer
Anonym

Testa psykedeliska droger.

http://www.popsci.com/science/article/2013-08/psychedelics-dont-give-you-mental-health-problems-study-says?src=SOC&dom=fb

Nej, detta är inte ett skämt. DMT och svampar hjälpte mig ofantligt.

Svar: Ska läsa :)
vimotdem.blogg.se

2013-08-22 @ 09:20:57
Anonym

fin

Svar: tack :)
vimotdem.blogg.se

2013-08-22 @ 17:41:20
Grey

Så mycket ångest i så få ord. Jag hoppas du tar dig upp, att du hittar någon/något som kan visa dig vägen till ytan.

Svar: Tack! kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-22 @ 18:38:18
URL: http://thegreyzone.blogg.se/
Annie

Hej, vi har pratat lite tidigare genom din blogg gällande det här med imovane och panikångest och stress. Du får gärna kika in i min blogg och se hur vi kan få en kontakt - du och jag - jag misstänker att vi har MYCKET gemensamt.

Svar: Jag ska titta i din blogg :) kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-23 @ 16:50:12
URL: http://missboner.blogspot%2Cse


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0