plåga.

Publicerat 2013-08-21 19:31:23 i Allmänt
Jag blir så väldigt trött på mig själv. Trött på att jag aldrig kan njuta av någonting.
Nu är tentorna över och fram till den 2 september är jag ledig. Eller ja, jag ska jobba ett par dagar i veckan, men det räknar jag inte som något särskilt betungande. Nu är jag väl är ledig, är jag glad? Svar nej.
Det är precis samma visa varje gång. När jag stressar och pluggar och har fullt upp går jag och tänker "Gud så skönt det hade varit att inte ha några måsten, kunna ligga framför tvn hela dagen, läsa en bok, göra vad man vill utan att känna tvång". Jag fantiserar om ledighet. Avundas dem som bara jobbar, inte pluggar. De som slipper den gnagande plugghetsen som befinner sig i bakhuvudet hela tiden. Föreställer mig allt jag ska hitta på.
Har längtat efter den här onsdagen länge. Nu är den här, och jag tycker bara det är jobbigt. Det är alltid så. När jag väl är ledig blir jag bara stressad av det. Känner att jag borde göra något. Något viktigt. Att göra ingenting är inte okej. Flera gånger när kurser har avslutats och de nya inte börjar på ett par dagar kan jag tänka "jag kanske borde plugga lite i förväg, förbereda mig för kursen" för jag plågas så mycket av att inte ha några tvång. 
Blir tokig. Galen. Varför tillåter jag mig inte att njuta när jag faktiskt kan?
Är ni likadana?
Direktlänk, 4 Kommentarer



Kommentarer
Grey

Jag skulle nog vilja påstå att jag är precis tvärtom. Måsten och tvång gör mig nervös och får mig att må dåligt. Att vara ledig å andra sidan gör att jag kan slappna av och bara ta dagen som den kommer. Sen att jag egentligen har massor som borde göras, som diska/städa/fixa trasiga saker/rensa flyttlådor etc. lyckas jag på något vis helt förtränga.
Jag är helt enkelt väldigt dålig på att ta tag i saker som inte är absoluta måsten nu direkt. Inget vidare bra personlighetsdrag, så något jag borde bli bättre på.

2013-08-21 @ 21:43:44
URL: http://thegreyzone.blogg.se/
Anonym

Jag är precis likadan som du... Jag har ett måndag-fredag jobb och det ser likadant ut för mig varje vecka. På söndagar har jag alltid hög ångest för att börja jobba dagen efter, sedan går jag och våndas hela veckan och räknar timmar till helg och ledighet, men sen när fredagen väl kommer och det är dags att ta helg... Då känns det ändå inte bra. Just vid det tillfället brukar jag bli på riktigt dåligt humör till och med, förstår mig inte på mig själv...

Svar: Ja, det är precis som du beskriver det! Varenda gång målar man upp nån fantastisk fantasibild och sen mår man bara dåligt när det verkligen kommer :/ Jag hoppas att du ändå kan hitta sätt att njuta av din lediga tid på, kram <3
vimotdem.blogg.se

2013-08-22 @ 14:18:12
Sandra

Det är ett par år sedan jag slutade plugga, jag läste en ganska tuff utbildning till civilingenjör. Jag känner SÅ väl igen mig i det du skriver, men tänk på att det inte BEHÖVER vara så. Man kan lära sig att slappna av... eller snarare, man MÅSTE lära sig att slappna av. Det handlar delvis om planering; om du bara har en tillräckligt bra planering, där du planerar in tillräcklig tid för att plugga, och när det är pluggtid, så pluggar du effektivt och intensivt. Sedan är det "fritid", som är planerad, och då slappnar du av. Hur du gör för att slappna av måste du lära dig, alla har väl olika metoder. Yoga, löpträning, etc etc.

Svar: Så kloka ord fina du. Jag försöker strukturera upp min vardag så mycket som möjligt, men ibland brister det ändå :/ Jag hoppas du mår bra och känner dig stolt och nöjd med din examen :) kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-23 @ 14:03:16
Cecilia

Känner precis igen mig. Har visserligen ett måndag-fredag jobb, men jag är ibland så avundsjuk på de som får komma hem och bara göra ingenting och faktiskt njuta av det. Jag kan liksom inte det, efter jobb är det barn, hundar, hästar, hemmet, sova.. sen jobba igen.

Ibland tvingar jag nästan mig själv att ta det lugnt, typ testa se en film en kväll, men jag blir så galet stressad av att inte göra någonting. Fast jag egentligen går omkring och längtar efter att få göra ingenting någon gång.

Det är faktiskt jobbigt, och jag blir så less på mig själv när jag håller på så :)

Svar: Du låter precis som jag! Sönderstressad av att "vila". Kram på dig, hoppas du kan hitta ett lugnare mönster <3
vimotdem.blogg.se

2013-08-26 @ 12:05:20
URL: http://www.frokenfraken.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0