söndag.
Jag har min första omtenta imorgon. Jag vill inte. Jag vill inte sitta där, vända på tentan när tentavakterna säger till, blicka igenom uppgiftera och konstatera att det inte kommer gå den här gången heller. Vill inte.
Fick ett sammanbrott i köket. Mamma höll på med diskmaskinen och det slamrade och hördes mer än vanligt. Jag blev irriterad, hatar höga ljud och stökigheter. Kände det som att hon gjorde det med flit. Så var givetvis inte fallet. Jag blev arg. Svår. Bankade i bordet. Ilskan övergick i tårar. Skam. Skam för att jag än en gång gett mig på mamma.
Först arg. Sedan ledsen. Alltid.
Jag har börjat blöda näsblod. Jag har aldrig haft näsblod innan, men nu kommer det hela tiden. Pappa tittade i FASS och det visade sig att näsblod är en mycket ovanlig biverkan som kan uppstå av Lamotrigin.
Självklart ska jag råka på ännu en biverkning, en som dessutom anses mycket ovanlig. Jag får ju all annan skit. Snart mår min kropp sämre av alla biverkningar än av själva sjukdomen.
Kommentarer
Grey
Ush, känner igen det där så väldigt väl. Höga ljud, irriterande ljud och starka ljus är något jag inte klarar av. När jag mår dåligt så blir det 10 gånger värre.
Jag hoppas att du lyckas övertala dig själv att ge tentan en chans. I vilket ämne är det? Kanske kan du mer än du vet om. Samtidigt så förstår jag att det måste vara väldigt jobbigt att ens tänka på det nu. Fast det är kanske något sånt du behöver? En liten stund med fokus på något helt annat än din vän och allt annat som trycker dig.
Hoppas att näsblodet bara är tillfälligt och inte orsakat av medicinen. Är frustrerande att byta tabletter hela tiden.
Svar:
vimotdem.blogg.se
Trackback
