words.

 


Kommentarer
Grey

Så väldigt sanna ord. Speciellt den första.

Svar: Ja visst är det? Kram!
vimotdem.blogg.se

2013-08-28 @ 00:25:15
URL: http://thegreyzone.blogg.se/
Annie

Hej,
Jag har kommenterat förut på din blogg och det var angående imovanen. Jag fick själv inspiration av din blogg och din situation med att vara öppen med de psykiska svårigheter jag har i vardagen. Jag har dock valt att vara "synlig", alltså inte anonym, så jag får ta "smällen" när människor i mitt förra liv (om du förstår vad jag menar) läser om mina svårigheter. Jag lider av epilepsi och panikångest. Jag tror att du och jag skulle ha mycket utbyte av varandra då jag känner att vi sitter i en liknande sits. Att det vi har, psykiskt, är tabu. Läs gärna mitt inlägg om min historia när allt började och hur min resa har varit. 7
Länken är här:

http://missboner.blogspot.se/2013/08/det-ar-en-folksjukdom.html

Kommentera gärna och återkom till mig om du har lust att utveckla en vidare kontakt.
Kram från en i liknande situation. /Annie

Svar: Hej! Förlåt, jag har verkligen tänkt att jag ska in och läsa din blogg för du verkar klok och vi verkar ha mycket gemensamt, men det har varit så mycket nu att jag inte hunnit och glömt :/ jättebra att du startat blogg, och starkt att vara öppen med din identitet! Jag hör av mig, kram <3
vimotdem.blogg.se

2013-08-28 @ 00:40:03
URL: http://missboner.blogspot%2Cse
Elizabeth - From Elizabeth, with love

Väldigt sanna texter. Har du varit och pratat med någon om depressionen? Jag var deprimerad i en ganska lång period och jag kände verkligen att det hjälpte att prata med någon, och få höra att det är som du säger, det är väldigt vanligt att vara deprimerad, man är inte ensam eller psykfall. Åh, hoppas verkligen du mår lite bättre snart! Kram!

Svar: Ja verkligen.ja jag har gått i KBT hos en terapeut i ca 6 år nu. Hon har hjälpt mig så mycket, hade inte klarat mig utan henne.
Hoppas att du mår bättre nu. Kram kram <3
vimotdem.blogg.se

2013-08-28 @ 10:03:20
URL: http://fromelizabethwithlove.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0