fredag.

Täcket nyss upphängt över en stol, i natt vände jag på det, jag vaknade till och det var så genomblött. Kuddarna utspridda på golvet. Lakanet som får lufta fritt.
I natt var de där igen. Drömmarna. Jag är trött. En och en halv Imovane men ändå inte mycket sömn. Nederlag. Senaste dagarna har den varit där igen, den där gnagande likgiltigheten som kramar åt mitt hjärta. Stunder där tårarna kommer från ingenstans och jag vill skrika. Sorgen. Jag som senaste tiden känt mig ovanligt glad. Smärtan. Tillbaka. 
 


Kommentarer
Anna

Jag vaknar upp helt genomsvett , mardrömmar jvlas med mig, ångest hävdar sig genom natten... Har två täcken vid min säng, byter av varje natt. Ett bra tips om du svettas... Det är så skönt att få ett torrt täcke... Kanske sover ngn timma till.. Kärlek till dig.

Svar: Usch, gör ont i mig att höra! Tack för tipset, det är en smart ide! :) kram
vimotdem.blogg.se

2013-07-21 @ 12:06:36


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0