styrka.
Jag har levt med depression under två års tid, känner precis igen mig i det du skriver. Jag har många bekanta som inte alls känner till hur jag mår, och det behöver dom inte veta. Min närmsta familj och vänner vet, men alla förstår inte, dom förstår inte hur jag kämpar med ångesten varje gång jag går utanför dörren, min enda trygga plats är hemma. Dom tycker jag är tråkig när jag inte vill vara på platser med mycket folk, att jag inte klarar av att gå ut på krogen, att jag inte orkar hitta på saker efter jobbet, för dom förstår inte att det pågår en kamp i mig varje gång jag går på ett tåg, åker tunnelbana, samtalar i grupp eller bestämmer mig för att gå upp ur sängen på morgonen istället för att ligga kvar.Det är ett helvete, jag har alltid varit levnadsglad och älskat livet, detta har förändrats drastiskt och jag kommer inte ihåg hur det va innan. Men jag blev så positivt överraskad nrä jag fick nys om din blogg, plötsligt är jag inte alls ensam, skönt att någon vågar skriva om det! Kommer fortsätta besöka din blogg:) Tack
