glömmer.

Jag har blivit så glömsk. Skrämmande glömsk. Kom precis på mig själv med att tänka att jag måste duscha ikväll för det var flera dagar sen sist. Det var imorse.
För ett tag sen kom jag inte ihåg namnet på en lärare på gymnasiet. Min klassföreståndare till och med. Det var helt blankt i huvudet.
Det är såna småsaker hela tiden. Jag upprepar frågor för jag minns inte att jag redan frågat en gång. Jag glömmer vad filmen jag nyss såg handlade om eller vad jag åt till lunch.
Jag vet att jag oroar mig i onödan men lite bekymrad kan jag inte låta bli att bli. Tankar på att bli senil flimrar förbi.


Kommentarer
Grey

Jag är ganska säkert på att det är en bieffekt av medicinerna, för jag har själv genomlevt en väldigt lång period av samma glömska. Jag antar att medicinerna bedövar mer än bara vår del av hjärnan som hanterar känslor. Det blir som att leva i en mental dimma.
Det ger med sig efter ett tag, eller så vänjer man sig kanske bara. Dock känner jag mig klarare i huvudet nu än vad jag gjorde när det var som värst. Jag har även bytt mediciner ett par gånger så jag antar att olika preparat har olika kraftig inverkan på det.

2013-08-20 @ 02:43:06
URL: http://thegreyzone.blogg.se/
Sara

Fast jag äter inga mediciner och känner igen mig hur väl som helst i det du skriver! Det gör mej rädd och stressad och då blir det ännu värre. Det gör mej lite lugnare att läsa att det finns andra som har det likadant.
Kram

Svar: Ja visst är det obehagligt :/ Kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-22 @ 12:04:22
Sandra

Oj, jag trodde bara att det var jag som var så där glömsk. Jag glömmer ALLT, ibland blir min sambo riktigt irriterad på mig. I mitt fall handlar det om stress, det vet jag. Jag har ett ganska högpresterande jobb och fyra hästar hemma på den egna gården. Har alltid fullt upp och ibland får man nästan tunnelseende.

Svar: Ja, det blir nog så till sist, huvudet kan inte ha hur mycket som helst igång samtidigt :/ kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-23 @ 14:17:40
Andrea

Om man sover dåligt eller är deprimerad tror jag det är mer än vanligt att man blir riktigt glömsk.. Jobbigt när nån frågar vad man gjorde igår tex å så minns man inte å måste tänka efter en lång stund! Hoppas du får må bättre snart!!

Svar: Ja precis! Det tror jag med! Tack fina du <3
vimotdem.blogg.se

2013-08-28 @ 09:36:32


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0