måndag.
Vill först och främst bara säga tack, ett enormt tack, för alla fina kommentarer ni skriver! Jag blir rörd till tårar när jag tänker på att ni lägger ner tid på att skriva något peppande och snällt till mig. Superstor kram till er alla!
Jag kom hem från jobbet strax efter sex, min tanke var att på vägen hem hämta ut Fluoxetin och Propavan (jag ska börja med det igen, se hur det går, även om jag vet att jag blir en zombie delight, för så som min sömn är nu är inte hållbart) men Apoteket stängde klockan 17. Jahapp, det var det. Har varit hemma hos mina föräldrar ett par dagar så jag har inte kunnat hämta ut nya Fluoxetin där. Där finns ett apotek, men ingen i vår familj hämtar ut sina mediciner där. De bor i en ganska liten kommun där alla känner alla och både mamma och pappa är välkända på apoteket med sina yrken, så det hade inte sett så bra ut om lilla lyckliga läkarfamiljen en efter en kom och hämtade ut allt möjligt psykiskt (bäst att jag tillägger att detta är skrivet med en ironisk ton). Nej men skämt åsido, det skvallras mycket i den byn så vi måste ha det så tyvärr. Folk är ju som sagt inte alltid så förstående.
Idag har varit en ganska jobbig dag. Skolan ligger och gnager som en råtta i bakhuvudet. Tanken på att ta tag i omtentorna som är snart får mig att må illa.
Apoprå omtentor så insåg pappa idag att jag saknar två poäng för att få CSN i höst. Klarar jag någon av omtentorna nu i augusti så är problemet löst, men jag ska för säkerhets skull kontakta min läkare, att jag klarar tentorna är långt ifrån en garanti.. Man kan få dispens hos CSN när det gäller sjukdomar och liknande, så ett intyg från min psykiater som talar om att jag var nere i en djup depression i våras borde räcka. Dessutom syns det på resultaten att det var just våren jag mådde dåligt på, för det är terminens sista tre tentor jag har efter mig, fram tills dess har allting gått bra. Det var precis samma visa förra våren, då fuckade jag också upp allting i slutet på terminen. Skolan fungerar bara inte när jag mår så. Jag förundras över folk som är tvärt om, om något dåligt händer kan de istället gräva ner sig helt i plugg, fokusera till tusen för att hålla borta allt annat. Jag är tvärt om, skolan är det första som ryker. Tyvärr.
Jag ska jobba mycket mer i veckan också än vad som var tanken från början och det känns också lite stressande, trots att jag egentligen inte har något bättre för mig om dagarna. Nåja, jag trivs på mitt jobb iallafall, tack och lov.
Kommentarer
LINNÉA FLYSTAM
Styrkekramar <3
Jag har frågestund på min blogg nu, om du vill får du gärna ställa ett par frågor. :) Kram
linneaflystam.blogg.se
Svar:
vimotdem.blogg.se
Grey
Jag hoppas att du får ordning på det hela så du kan fortsätta med studierna i höst om du nu orkar/vill det.
Att du lyckas ta dig iväg och arbeta och faktiskt sköta ett heltidsjobb (antar att det är heltid), visar ju bara hur mycket inre styrka du har. Jag tror inte många hade klarat av att pusha sig själva till att sköta det när man mår som du gör. Hoppas du kan omplacera lite av det till tentorna och kanske kan lite av pressen släppa när det väl är klar. Oavsett så håller jag tummarna.
Kram
Svar:
vimotdem.blogg.se
Trackback
