kommentar.

Jag trodde aldrig jag skulle sjunka så pass lågt som att hänga ut folk i den här bloggen, men det här känner jag att jag vill skriva om.
Dessa två kommentarer fick jag idag på mitt inlägg där jag berättade om tiden på BUP, skrivna av samma person:
 
Haha säkerheten högre en på Kumla anstalten? Nej nej lilla gumman. Jag har själv varit på bup så inte ska vi överdriva ;) sen en annan sak jag tycker du bara fokuserar på hur synd det är om dig hur dååååligt du mår, vill du ens må bra? Känns som att du bara gottar ner dig i din misär.
 
Det OMÖJLIGT att din avd var så lås som Kumla. Herregud vet du INGENTING??? Jo du lille vän jag har haft LPT huur många gånger som helst suttit lite överallt i Sverige. Alltså Kumla och Psyk är inte ens i närheten. Jag menar inte går det runt beväpnade plitet på Psyk så du inte rymmer. Snälla googla lite så ska du få se.
 

Till att börja med verkar personen i fråga inte riktigt uppfatta inronin i min parrallell till Kumla, ett fängelse med säkerhetsklass 1 (jag har läst mycket deckare och kriminalare i mitt liv, senast "2 soldater" vars story bygger på fängelsen, så är det något jag faktiskt vet en del om så är det fängelser), givetvis var inte det något jag var seriös med och hade jag trott att folk skulle feltolka mig så pass grovt hade jag inte skrivit så. Jag får nog ta och tagga ner ironin i min blogg lite, är det något jag är bra på att vara så är det ironisk. 
Självklart vet jag att säkerheten på BUP inte är i närheten av den på Kumla, men jag la det som en ironisk kommentar för att lite skämtsamt understryka hur jag upplevde det på BUP (Nu menar jag INTE att jag anser säkerheten på BUP vara för hög, men för 16-åriga mig var det en konstig upplevelse att plötsligt vara så hårt instängd när jag levt hela mitt liv i det fria, för mig var situationen så absurd). Hade ni tagit mig på orden om jag sa att de serverade oss hundmat, vilket hade varit en ironisk kommentar för att uttrycka att deras mat var äcklig? 
Vidare förstår jag inte riktigt vad personen i fråga får ut av att skriva sådana kommentarer. Är det något jag aldrig har förstått, och troligen heller aldrig kommer att förstå, så är det människor som trycker ner alla. Mår ni bättre av att se andra må dåligt? Känner ni någon form av tillfredsställelse? Är ni så ledsna själva att ni vill att alla andra ska känna samma smärta? Jag förstår verkligen inte. 
Jag tror att det är av rädsla för den här typen av kommentarer som många håller sitt mående inom sig. Många har kommenterat här i bloggen och även sagt till mig i verkligheten att de inte vågar tala om hur de mår just för att de är rädda för att inte bli tagna på allvar, rädda för att bli förlöjligade. Ingen, INGEN kan komma och tala om för en annan person hur den mår eller inte mår. Alla upplever vi saker olika. Jag är till exempel livrädd för ormar, samtidigt som en av mina bästa vänner utan problem skulle kunna klappa en, är helt orädd. Ska hon då säga till mig att jag överdriver, att jag inte alls är så rädd som jag påstår, bara för att HON inte tycker att en orm är något märkvärdigt? Nej, känslor kan man inte mäta. Det finns ingen skala som säger att Kalle har rätt att må sämre än Åke. Nej. Nej, nej, nej.
 
När jag läste de här kommentarerna kände jag mig arg, ledsen, upprörd, förbannad, förvånad, oförstående och förvirrad. Det var inte bara orden i sig som gjorde ont utan sättet kommentarerna lades fram på. "Lilla gumman", "lille vän", varenda ord genomsyrades av hån. Denna någon var helt och hållet ute efter att trycka ner mig, göra mig ledsen. Det hade varit en helt annan sak om personen i fråga skrivit något i stil med "jag håller inte med dig, säkerheten på Kumla är faktiskt högre än på BUP" för då hade jag mer uppfattat det som en upplysning, inte att hon eller han var ute efter att stampa på någon som redan ligger.
 
Det är säkert många av er som läser som tycker att jag överdriver och inte alls håller med mig, och absolut, det har ni er fulla rätt till. Alla får tycka och tänka precis vad de vill om vem de vill, men man behöver inte upplysa personen i fråga om det. Det tjänar helt enkelt ingenting till.


Kommentarer
Anonym

Hej fina du. Jag brukar aldrig kommentera bloggar, men jag kom in på din blogg och fastande, pga att nästan allt du skriver kan jag känna igen mig i, ibland känns det dom du läst mina tankar och skrivit ner dem.
Det kommer tyvärr alltid finnas nätmobbare, men som någon kommenterar att man bara ska tycka synd om dig och att du vill ha uppmärksamhet är bland det mest konstigaste jag läst. Vill någon ha uppmärksamhet går man ut med vem man är, svårt att dra till dig uppmärksamhet när man är anonym.
Tycker du är jätte stark som vågar ta upp det här ämnet, stå på dig! Kram

Svar: Tack för fina ord, det värmer att höra! Jo tyvärr kommer det väl alltid att göra där, det är enkelt och "säkert" att mobba någon bakom en datorskärm. Tragiskt :/ Kram på dig!
vimotdem.blogg.se

2013-07-25 @ 14:27:16
Vera

Lite bilder skulle va trevligt

Svar: Ja, absolut, det är bara så svårt med bilder när jag vill vara helt anonym :/
vimotdem.blogg.se

2013-07-25 @ 15:00:09
Anonym

Försök att ignorera dessa människor. Du skriver bra och reflekterande. Det finns alltid folk som feltolkar eller som tolkar texter ordagrant och som inte förstår ironi. Fortsätt skriva som du gör!

Svar: Tack för fina ord! Ja du har helt rätt, man kan inte göra mycket annat än försöka ignorera dem. Kram på dig!
vimotdem.blogg.se

2013-07-25 @ 20:20:39
amanda

Jag vet inte vem du är, eller hur gammal du är. Jag skummade nyss igenom din blogg och det hugger tag i mitt hjärta. Jag vill bara säga att stå på dig, du är inte sämre än NÅGON annan. Låt ALDRIG någon tro att dom kan sätta sig på dig. Du är vacker, du är fin, du är helt perfekt som du är. Hoppas du kommer över dina "sjukdomar" eller vad jag ska kalla det och att du får ett härligt liv! Kram

Svar: Tack, så himla snällt och fint sagt! Det är såna ord som går rakt in i hjärtat. Tack igen för fina ord, många kramar!
vimotdem.blogg.se

2013-07-25 @ 22:18:36
URL: http://dressyrab.blogg.se
Grey

Tyvärr så finns där alldeles för många människor som ser världen som svart och vit. Dom har inte förmågan att uppfatta vilken enorm gråzon det är vi lever i. Därför förstår dom inte heller innebörden av ironi. Detta syns så väldigt ofta i kommentarsfälten på bloggar.
Även deras sätt att trycka ner dig på genom att använda nedvärderande uttryck bevisar också hur lite intelligens dom faktiskt har.

Den första kommentaren du fått där gör mig illamående. Uppenbarligen saknar denna någon helt förmågan att förstå hur man mår i en situation som din. Jag vet att jag mår dåligt dag ut och dag in, och jag har ändå inte gått igenom hälften av det du har.

Svar: Tack för värmande och kloka ord, du resonerar så som jag också gör!Det gör ont att höra att du mår dåligt dagligen, har du någon du pratar med eller någon du kan ha hjälp av? Kram
vimotdem.blogg.se

2013-07-26 @ 00:23:03
Grey

Folk runt omkring mig vet att jag inte mår bra, då jag varit ganska öppen med det. Dock känns det mest som om dom tycker att jag är lat och inte skaffar mig ett jobb.
Pratar med någon gör jag inte direkt längre. Gick till en kurator för ett 1½ sen, men slutade då jag inte tyckte det gav något.
Jag spenderar mesta tiden hemma och försöker hantera det så gott det går med mediciner och lugn och ro.

Svar: Det låter oförstående av dem att tycka så :/ Hoppas din strategi fungerar! annars finns det många andra typer av samtal man kan gå i förutom kuratorer :)
vimotdem.blogg.se

2013-07-27 @ 00:54:31
Troll

Personen i fråga verkar f.ö inte veta mycket om säkerheten på Kumla heller, så lite kul att hen hävdar med bestämdhet att din jämförelse är felaktig (även om vi andra hade den goda smaken att inte tolka dig ordagrannt). INGET svenskt fängelse har beväpnade vakter (om man inte räknar batong eller pepparspray som vapen)

Svar: Ja jag tänkte också på det när jag läste hens kommentarer, så hen har inte själv full koll verkar det som ;) Kram!
vimotdem.blogg.se

2013-07-28 @ 00:32:06
Linda

Bara sättet den människan uttrycker sig på i kommentaren visar hur dåligt hen själv mår:/ Kram

Svar: Ja, så är det nog :/ Kram på dig!
vimotdem.blogg.se

2013-07-29 @ 23:51:41
Sanna

Jag blir så förbannat trött på sådana kommentarer, jag ser dem över allt. Människor som verkligen anstränger sig för att göra så mycket skada som möjligt.
Jag har också reagerat på kommentarer i andra bloggar, kommentarer som "jävla psykfall", "din medicinering behöver höjas", "hoppas du har tillgång till dator på avdelningen du sitter på och inte går lös i samhället" (den sista var ordagrant citerat ur en blogg). Har vi inte kommit längre?

Hur som helst, ignorera skiten för det ligger aldrig någonting annat än illvilja bakom sådana kommentarer.

Mvh Sanna.

Svar: Jag förstår verkligen inte hur människor kan vara så vidriga? Hur har man samvete till att sitta och skriva sådana kommentarer till någon som uppenbarligen mår väldigt dåligt? Vad får man ut av det? Tack och lov är det faktiskt väldigt sällan jag får elaka kommentarer, de flesta som kommenterat här har varit väldigt snälla och gulliga, som du till exempel :)
Tack för omtänksamma ord!
Kram
vimotdem.blogg.se

2013-07-31 @ 13:17:51
URL: http://neuroatypisk.se
Siri

Vilket spån. Fattar inte hur någon med egna erfarenheter av psykisk ohälsa kan vara så korkad att skriva sådär. Var är förståelsen?

Svar: Ja.. man kan ju tycka att någon som själv mår så borde förstå hur ont den typen av kommentarer gör :/
vimotdem.blogg.se

2013-07-31 @ 21:50:24
URL: http://sirilind.blogg.se
fy och fan

Vet att detta inlägg är gammalt men jag har inte läst det förrän nu. Vill tala om att jag förstår hur dessa kommentarer fick dig att känna, jag har varit med om liknande.
Jag har kommenterat din blogg en gång förr (under namnet "kan inte sova") sa redan då att jag ofta känner igen mig i det du skriver. Men detta inlägg gjorde att pulsen höjdes och magen började vridas. Just för att jag förstår vad du beskriver.
En vän som jag slutat umgås med sen år tillbaka hörde plötsligt av sig till mig och ville "hjälpa" mig. Personen påstod att den visste hur jag mått och att den om någon kunde hjälpa mig ur min misär. Problemet var att vi inte längre kände varandra och att jag inte levde i någon misär när denna person dök upp i mitt liv igen.
Hen uttryckte sig exakt på samma nedsättande sätt som i kommentarerna du fick. Jag blev så arg, ledsen, förvirrad och yr. Här försökte en annan människa bestämma hur jag mådde och sen påstå att den bara menade väl. Men varför laga något som inte är trasigt? Personen var dessutom inte i rätt situation att "hjälpa" någon annan än sig själv (vilket den som lämnade kommentarer hos dig inte heller verkar vara).
Jag tror precis som du skriver att vissa vill få andra att må sämre än de gör så att det ska må lite bättre. När man dessutom vet (som i mitt fall) att personen som gör detta mår allt annat än bra själv blir det bara sån dubbelmoral att den ska komma och tala om för andra hur de ska leva.
Hoppas att jag inte tråkat ut dig nu haha. Vet att det är svårt att inte bry sig om vad andra säger och tycker (särskilt när det kommer som en blixt från klar himmel) men bäst vore det om man kunde stänga av känslorna som vissa rör upp. Tyckte att du gjorde rätt i att skriva inlägget! Fortsätt dela med dig, det är starkt! Kram! <3

Svar: Dina ord är verkligen bra och kloka, tro inget annat! Du har absolut inte tråkat ut mig, tvärt om!hemskt att höra om din "vän". Ingen borde behandla människor så :/
Tur att det finns sådana som du och jag, som kan känna empati för folk, tusen kramar <3
vimotdem.blogg.se

2013-09-25 @ 20:47:29


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0