död.

Du behöver inte skämmas att du känner så, för du känner som du gör iaf. Men det är jättehemskt att du känner så ,men det är en annan sak. Den männsika som svikit dig så är faktiskt inte värd din sorg så var ledsen en stund men försök o känn att du är afktiskt värd ngt bättre. Något som slår mig när jag läser dina inlägg är att du verkar helt styrd av dina känslotankar dom är så starka och tar över hela ditt inre och du har inget att "sätta emot". Så var det för mig tidigare när jag hade mkt mkt svår panikångest. Men genom kognitiv beteende terapi fick jag lära mig att använda mitt logiska tänkande mer o mer och inte bara låta känslotankarna "välla fram" jag lärde mig en slags nödstopp och i dag är jag helt fri trots att jag var det svåraste fallet min terapeut haft. Så det finns hopp för alla även om det inte känns så idag. Stor tröstekram

Jag läste precis ditt senaste inlägg (död), och jag förstår så innerligt den känslan du beskriver. Under väldigt många år har jag övervägt att ge upp (tror jag var 11 första gången), och jag ramlar fortfarande dit där ibland. Jag vet hur smärtsamt det är att tvivla på sin egen förmåga och rätt att leva. Jag hoppas bara du tar dig igenom det och att du inser att du gör världen bättre, för mig, för alla här som läser och känner igen sig i din blogg, för alla dom som kommer att hitta hit.
Det är inte mycket jag kan göra med ord, mer än att försöka övertyga dig om hur mycket du betytt för mig under den period jag följt dig. Hur du fått mig att öppna mig för mig själv och acceptera att jag mår dåligt men att jag inte är en sämre människa för det.
Till den andra delen av det du skrev, om sveket. Jag hoppas verkligen inte att det är det som ligger bakom hur du känner dig gällande ditt liv. Ingen annan person är värd så mycket tvivel och smärta.

Många kramar och mycket kärlek, få förtjänar det så mycket som du.

Kram på dig.
Du får skriva till mig om du vill prata eller så. Men jag förstår också om du väljer att inte göra det
<3

Så starka och ärliga ord.

Jag känner igen mig i allt du skriver. Svek, sorg, skuld, smärta.
Men försök att inte jämföra dessa känslor med någon eller något annat.
Det du känner är viktigt och relevant. Jämför vi oss för mycket med hur andra har det kommer ångesten att växa. Orättvisor kommer tyvärr alltid att finnas och det är något som vi kommer möta hela livet. Du borde och måste ingenting. Du är du och du är värd det bästa i livet.

Du har rätt att känna som du gör. Lita på dig själv och acceptera att perfektion inte existerar. Håll ut och låt ingen döda din inre glöd!
Kramar

Jag känner igen mig jag också. Just för tillfället känner jag mig okej men ibland får jag sån ångest så jag tror att hela världen ska rasa ihop. Det kommer å går i vågor, ibland stora å ibland små. Kika gärna in på mig blogg om du har lust.

Och fortsätt kämpa å man ska inte jämföra sig med andra. Vet att det är svårt. Jag gör det hela tiden. Men man får försöka.
stor kram till dig å för att du skriver om detta som samhället inte accepterar!

// Nea