Att finnas utan att leva. -

tisdag.

Publicerat 2013-09-17 19:31:58 i Allmänt

Fan, fan, fan. Helvetes jävla fan. Jag har börjat känna av mina benhinnor igen. Så fort jag ökar träningsdosen det minsta så är smärtan tillbaka. För tre år sedan tränade jag sönder mig själv. Det var på den tiden där bäst var det enda som dög. Inte bra. Bäst. Hjärnan vägrade att lyssna på kroppen och jag straffades med benhinneinflammation som sedan blev en stressfraktur. Sex löpfria månader varav de två första hoppandes på kryckor. Min så kallade karriär tog slut där och då. Sedan dess har jag bara löptränat på motionsnivå och smärtan i benen har hållit sig borta, men nu är den alltså tillbaka igen. Fan också. Det är inte mycket med den här människan som står rätt till, om jag får gnälla lite. Lägg blodbrist, B12-brist, nedsatt immunförsvar, allergier, whip lash och diverse idrottsskador ovanpå också så blir det riktigt bra. Ja, och så deppigheten förstås.

Nej nu är jag onödigt bitter, men ibland är det svårt att låta bli.

Sitter just nu svettig och härlig på mitt vardagsrumsgolv (fråga mig inte hur jag hamnade här, tror jag tänkte stretcha men istället fick fatt i datorn). Har som sagt precis sprungit och ska strax in i duschen. Resten av kvällen ska jag unna mig lite mys, har jag bestämt. Lägga en ansiktsmask, måla naglarna, äta melon, titta på Svenska Hollywoodfruar (för visst är väl det idag?) och bara ta det lugnt. Jag anser mig förtjäna det efter en lång dag med seminarium i skolan och sedan flera timmars plugg.

Hunnit med en fika med en vän har jag också gjort. En av dem som vet, vet allt och ändå tycker om mig. Hon är världsbäst <3

Annars har väl dagen gått i vågor. Det har svängt en hel del. Ena sekunden tycker jag att jag har koll på läget för att i nästa bli helt handlingsförlamad av alla måsten jag inte hinner med. Tårar som stiger och sjunker lika fort igen. I skratten lurar gråten.
Allt är upp och ned.

Direktlänk, 2 Kommentarer

Kommentarer

Sandra

Din blogg e verkligen fin :D Me like <3

Svar: Tack snälla du! :) kram

vimotdem.blogg.se

2013-09-17 @ 22:27:00
URL: http://Sandraborgs.blogg.se

kan inte sova

Hej!
Vill bara tala om att du (som du redan vet) inte är ensam! Jag har känt precis samma saker som du beskriver i din blogg. Har brottats med ångest, oro och ibland även depression sen jag var i yngre tonåren. Jag tycker att det är sjukt bra att du delar med dig här på bloggen för när jag mådde som dåligast trodde jag att jag var ensammast i världen. Jag önskar att jag hade hittat hit då.
Vill även dela med mig av sånt som fått mig att må bättre. Omge dig endast med personer som bryr sig om dig och får dig att må bra, energitjuvar ska bort! Unna dig dagar då du tar det lugnt. Kom ihåg att det faktiskt finns en anledning till att just du finns, du är lika mycket värd som alla andra. En annan sak är att jobba på sin självkänsla (om du inte redan gör det), lär dig att berömma dig själv och se dina starka sidor (av bloggen att döma är du bland annat: modig som delar med dig, omtänksam och ambitiös) och var tacksam och ta vara på varje fin stund i livet. Ibland är det bra att sluta ögonen och bara njuta.
Jag hoppas verkligen att du kommer må bättre snart och låt inte någon annan styra hur du mår. Du mäter din egen lycka men ibland behövs lite perspektiv. Jag vet hur det är när mörkret sliter och river inombords och man önskar att allt bara var över. Låt det inte vara över. Du behövs.
Kram (en sån kram som värmer både utanpå och inuti) <3

Svar: En så himla fin kommentar! Tack för väldigt kloka och tänkvärda ord, för att inte säga sanna!Jag hoppas att du mår bättre idag & tack för att du berättade för mig,
kram <3

vimotdem.blogg.se

2013-09-18 @ 01:02:56

Trackback

tisdag.

Kommentera inlägget här:

Att finnas utan att leva.