livstecken.

Publicerat 2013-09-30 22:57:25 i Allmänt
Det har rasat in mejl och kommentarer där ni är oroliga för mig (det värmer så otroligt att ni bryr er om lilla okända mig liksom) eftersom jag inte bloggat på ett par dagar. Mycket är pga tidsbrist helt enkelt. Var i Stockholm i helgen och hälsade på släkten och sprang lidingöloppet. Kom hem vid midnatt, sen upp 05.30 för att åka till jobb, kvartalsbokslut innebar en arbetsdag på 14 h och nu har jag Precis kommit hem och lagt mig. Ställt klockan på 5 imorgon, måste hinna förbereda mig inför ett seminarie kl 8 där läraren dödar en om man inte kan allt. Direkt efter seminariet tillbaka till jobbet för mer bokslut. Imorgon hoppas jag kunna hinna blogga lite ordentligt, godkänna alla kommentarer osv. Ville bara visa att jag lever :)
Direktlänk, 1 Kommentarer



Kommentarer
Sandra Piik - Att leva som psykiskt sjuk

BRA att lever, skönt att se något ifrån dig :)

Svar: Ja, det var inte meningen att oroa er :/ Kram
vimotdem.blogg.se

2013-10-02 @ 17:44:53
URL: http://piiket.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0