end.
Än en gång så lyckas du röra upp miljoner tankar och känslor med dina inlägg. Denna gången med hjälp av endast en kort mening, det är inte helt illa gjort.
Jag gissar att du menar om smärtan, ångesten, oron och allt det där andra någonsin släpper taget och bara låter en leva och få må bra. Cynisk som jag är så tror jag inte det, även om jag verkligen hoppas på det motsatta. Det enda man kan göra är väl att hitta något som dämpar allt det onda till en nivå där det goda kan ta över och vara i majoritet. Frågan är väl hur mycket gott som krävs för att fylla hålen av mörker och smärta inom en. Ibland känns det som om man skulle kunna nöja sig med bara en liten bit, bara ett uns lycka, att få känna på hur det känns att leva i den värld som alla andra verkar befinna sig i. Fast å andra sidan, nöjer man sig med bara lite när man väl fått det? och vad gör man när det lilla försvinner igen?
Där finns även ett annat slut, ett som jag kan komma på mig själv med att längta till mer än något annat ibland.
Jag hoppas att du när ditt slut snart, och början på något mycket bättre. Kärlek, värme, glädje och hopp. Få förtjänar det lika mycket som du och alla andra som lever i skuggan.
Kram och lycka till idag.
Det är trevligt att veta att dom uppskattas. Även du ska ha ett stort tack för det du skriver. Under en väldigt lång period så har jag försökt att inte tänka alls, bara koppla ifrån och göra det som krävs för att överleva, men inte mycket mer. Efter en väldigt lång period av svåra panikångestanfall och depression så var det enda sättet för mig att hantera allt. Tänkte jag så mådde jag dåligt.
Nu däremot när jag läser dina inlägg så dyker tankar och frågor upp som jag inte vågat ta i på väldigt långt tid, och istället för att må dåligt så har det fått mig att börja hantera det så smått.
Jo, det har blivit bättre. Så länge jag sköter mina tabletter så slipper jag dom värsta bitarna, och det är jag väldigt glad över.
