kläder.

Ett av gårdagens inköp. Blusen, kjolen var bara vad jag hade på mig igår. Den var egentligen för dyr för mig. Jag tyckte att jag förtjänade den.
 
Ibland skäms jag nästan över att något så ytligt som kläder kan mig känna mig bättre, om än så bara för en sekund. Kläder är viktigt för mig. Som om jag vill dölja mitt kaotiska inre med ett fint yttre.
 


Kommentarer
Beccis

Jag halkade in på din blogg ifrån Tyras.se. Tror jag är här för att stanna. :)

Svar: Tack så glad jag blir av att läsa det! Kram på dig
vimotdem.blogg.se

Grey

Jag tror inte någon människa faktiskt mår dåligt av att få känna sig fin. Snarare tvärtom. Så att unna sig något då och då som får en att känna sig vacker är bara hälsosamt, dvs. så länge ekonomin tillåter.

I ett försök att inte låta allt för mansgisaktig så vill jag berömma dig för din kropp. Du ser verkligen riktigt bra ut, och dom där benen... wow.

Svar: Tack snälla du!
vimotdem.blogg.se

2013-08-29 @ 12:56:57
URL: http://thegreyzone.blogg.se/
H

Jag vill inte låta ytlig, men wow! Vilka galet snygga ben du har! :)

Svar: Tack så mycket fina du! Kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-29 @ 20:40:00
Linda

Vilka ben!!

Svar: Tack fina du! Kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-30 @ 10:31:36
sandija-döv-adopterad-fotografi

snyggt !

Svar: Tack snälla :)
vimotdem.blogg.se

2013-09-04 @ 19:36:03
URL: http://kwieien.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0