sömn.

Publicerat 2013-08-03 17:27:06 i Allmänt
I natt var värsta natten på länge, trots att jag tog en Atarax innan jag la mig. Egentligen klarar min kropp inte Atarax, jag är en zombie i dagar efteråt, men vad gör man inte när man är desperat? 
Iallafall, klockan var över 3 när jag väl somnade och sen vaknade jag i halvtimmesintervaller, där emellan drömde jag jobbiga drömmar. Pappa sa igår att jag inte skulle sätta någon klocka för att jag skulle få sova tills jag vaknade av mig själv dagen efter. Klockan 5 bestämde sig min kropp för att jag sovit färdigt. Efter att ha försökt somna om i över en timme gav jag upp och gick och la mig framför tvn istället. Framåt halv åtta slumrade jag till och halvsov fram till elva. 
De mörka ringarna under mina ögon verkar ha blivit permanenta.
Direktlänk, 5 Kommentarer



Kommentarer
Grey

Ush, känner så väl igen mig i det här. Hade det så flera månader innan jag lyckades sova lite längre perioder. Måste verkligen vara helt utmattad för att kunna somna. Du får ut och lägga dig i solen en sväng, kanske kan lite D-vitaminer få kroppen att må bättre.

Svar: Tack :) du säger så många snälla kommentarer, uppskattar det verkligen ska du veta! Kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-03 @ 17:39:07
Nathalie

Vet du om det är farligt att ta tre st ataraxtabletter på en gång eller kan man göra det?

Svar: Oj jag vet inte, men det är nog inte så nyttigt, jag skulle bli väldigt trött dagarna efter! Behöver du det för att somna? :/ kram
vimotdem.blogg.se

2013-08-03 @ 22:08:29
Rebecca

Önskar verkligen jag kunde hjälpa dig på något sätt, att flytta fokus. Visa dig att det finns så mycket att glädjas åt, hur analytisk och kritisk man än må vara, så finns det humor och ironi i alla sammanhang, precis som det finns glädje och ljus, det handlar om hur man ser på saker :)

Alla insiktsfulla, reflekterande kommer nog dit någon gång, dvs stannar upp, slutar leva ett tag och rannsakandet börjar där man ifrågasätter allt, alla, allt som har hänt, alla val man har gjort, vilka val man har, hur samhället ser ut osv.

Sen förstår jag att man såklart inte kan jämföra en tillfällig depression med kronisk depression som du lider av. Menar bara att alla har va någon gång varit där eller kommer dit, de flesta iaf har någon sådan period i sitt liv.

Men du bor inte i Stockholm va?
Hade gärna muntrat upp dig över en fika eller liknande helt ärligt :)))

Svar: Tack så jättemycket för fina ord, verkligen!! Tyvärr bor jag i skåne :/Du har helt rätt! Och jag har ljusa och bra stunder också, det är bara svårt att hålla fast vid när det mörka kommer :/
Tack igen! Kram <3
vimotdem.blogg.se

2013-08-04 @ 02:13:20
BOOST

Hej jag är en 17 årig tjej som har startat en blogg om nätkärlek för hävda haters. Göra nätet to a piece of heaven. That´s my goal. ‘Hope u wanna join me cuz is gonna be an amazing trip. Så tipsa dina vänner också. I`m just getting started!
LOVE WITH BLOGGBOOST!!

2013-08-04 @ 09:29:32
URL: http://bloggboost.wordpress.com
Matilda

Hej bästa du! Jag kunde inte heller sova inatt, låg klarvaken i de svettiga lakanen och tittade på min sambo som sov så fridfullt. Och så tänkte jag på dig, trots att jag inte vet vem du är så tänkte jag på dig och hoppades att du fick sova gott inatt. Idag skiner solen i Helsingborg och jag orkar inte gå ut, ligger inne i sängen och räknar timmarna till min sambo kommer hem efter jobbet i eftermiddag..

Är det bara jag eller kan någon annan också känna sig dum när man tänker tanken att man är avundsjuk på de i sin närhet som mår bra? Tänk om de visste hur gärna vi skulle vilja somna om kvällarna och vakna med ny energi och livsglädje på morgonen. Jag skäms för det men jag är ibland avundsjuk på min pojkvän som lätt tar sig an livet och lever det med ett leende på läpparna. Jag ler inte ens med 200mg Sertralin om dagen i kroppen.

Nåväl förlåt för jag klottrar ner ditt kommentarsfält med mina virriga tankar.. Jag önskar dig en bra dag idag! Styrkekramar !!
Matilda

Svar: Tack för en jättejättefin kommentar! Att du skriver att du tänkt på mig gör mig så rörd att jag vet inte vad, tack verkligen.
Det är inte bara du, jag är likadan, kan sitta och studera mina vänner och undra hur det känns att vara som dem, hur det känns att vara tillfreds med livet. Jag förbluffas nästan över hur det finns människor som kan vara lyckliga helt utan medicin samtidigt det finns dem, som vi, som inte ens är lyckliga trots att vi har kroppen full med medicin.
Det är hemskt att läsa att du inte kunde vara ute och njuta av det fina vädret, jag hoppas av hela mitt hjärta att du har bra dagar också, dagar där du kan njuta av solen.
Kram!
vimotdem.blogg.se

2013-08-05 @ 09:26:03


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0