tom på ord.

Publicerat 2013-08-20 21:25:42 i Allmänt
Jag har inte så mycket att säga för stunden. Mina tankar fastnar någonstans halvvägs och lyckas inte bilda ord.

Tiden går för fort. För långsamt. För fort igen.
Sommaren är snart slut. Sommaren som jag längtade så mycket efter. Den som skulle vara min långa vila och uppladdning inför hösten. Den som inte blev det.
Vart tog den vägen? Varför känner jag mig inte utvilad ochuppladdad? Borde jag inte det?

Tänker på min vän. Hela tiden. Saknar henne så mycket.


Direktlänk, 1 Kommentarer



Kommentarer
Grey

Jag tror att det är ganska svårt att vila upp sig om man inte mår bra mentalt. Allt som hänt din vän och stress du känt inför höstens tentor etc har nog tyvärr gjort att du haft svårt att slappna av och därför inte kunnat vila ordentligt. Vet själv hur slut man kan vara efter jobbiga perioder, kroppen går på tomgång och huvudet funkar inte alls.

Svar: Du har nog rätt. Till slut slår väl kroppen slut på sig själv :/
vimotdem.blogg.se

2013-08-21 @ 21:47:35
URL: http://thegreyzone.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0