morgon.

Orolig sömn. Drömt så starka och färgfyllda drömmar att jag vaknar helt utmattad. Lakanen genomblöta av svett trots att jag fryser mig igenom natten.
De påstår att det är en biverkan av att mina tre olika antidepressiva slår ut varandra. Insomningstabletterna har inte riktigt lämnat kroppen. Världen gungar fortfarande inlindat i fluff.


Kommentarer
sandra

Önskar dig all styrka och välgång i livet.

Svar: Tack det samma och tack för värmande ord! Kram
vimotdem.blogg.se

2013-07-06 @ 11:51:50
Anonym

Gud vilken bra blogg! Har själv lidit av depression och panikångest och har alltid gått runt o tänkt "varför händer det här mig? Jag som va en så glad och kärleksfull person" men jag försöker att acceptera det och med hjälp av stöd från familj och vänner( och mina cipralex) så börjar jag känna igen mitt gamla jag igen!
Kram!

Svar: Tack för värmande ord! Och skönt att höra att du är på väg åt rätt håll igen! Kram
vimotdem.blogg.se

2013-07-06 @ 19:09:15


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0