ont.

En kollega på jobbet kommenterade mina darriga händer när jag försökte skriva ordentligt på tangentbordet och hela tiden tryckte fel. Jag svarade något svävande om hypoglykemi, jag hade inte ätit på länge. Jag tror hon trodde mig.
Biverkningarna har gjort sig påminda idag. Darriga händer, yr i huvudet och trött. Så väldigt trött.
Har ätit lösgodis från Hemmakväll till middag. Kom inte på något bättre till middag.

Ont i hjärtat. Idag gör det så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Tänker på min vän. Hon säger att hon inte vet när hon blir utsläppt. Hon har flyttats från medicinkliniken till psyket nu. Jag fick ett sms av henne i förmiddags;
"Du anar inte hur mkt det betyder att du inte viker från min sida efter alla dessa år". Jag började gråta när jag läste. Jag skulle släppa allt för henne. Hade jag kunnat överta den smärta hon bär på hade jag gjort det.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0