Att finnas utan att leva. -

trasig.

Publicerat 2013-07-31 23:06:31 i Allmänt

Idag är jag trasig. Ansiktet ler men själen gråter. Det gör så ont. Allt gör ont. Någon kramar och vrider ur mitt hjärta som om det vore en tvättsvamp. Upplever ni också att mental smärta ibland kan göra ont rent fysiskt, en överväldigande smärta?

Kom nyss hem från jobb, har suttit med bokslut i 13 timmar.

Jobbet har varit min räddning idag, det som hållit mig vid liv, tvingat hålla mig fokuserad. Jag har fungerat som en robot. Gjort det jag ska utan engagemang, utan känslor. Mina kollegor har fått mig att le, att skratta, jag hade gärna stannat kvar med dem hela natten istället för att åka hem och sova, för sover gör jag ju ändå inte. Jag trivs där.

Jag är så trött, det har nu gått fem nätter utan Imovane och således fem nätter nästan helt utan sömn.

Alla kan sova dåligt ibland, det är inget konstigt med det, alla klarar vi av att vara lite trötta dagen efter, kanske till och med två, men ju längre dagarna går desto svårare blir det.

Jag är känsligare än vanligt. Satte mig på golvet och grät när jag inte lyckades få av mig ett armband när jag skulle duscha. Tröttheten gör mig nästan yr i huvudet men kroppen kan inte slappna av. Sluddrade nästan på orden när jag pratade i telefon med pappa innan. Hjärnan och munnen orkade inte hålla kommunikationen uppe som den skulle.

Har inte ens några Sobril. Letade i ren panik efter Theralenedroppar förut, något min kropp verkligen inte tål, men givetvis är allt sådant bortplockat och slängt.

Folk förstår inte vad desperationen efter sömn kan driva människor till, vad den kan göra oss kapabla till.

Orkar inte prata med någon. Avskärmar mig från världen. Håller mig innanför mitt skal, min skyddande bubbla ingen kan nå in till. Ska på konsert imorgon med ett par vänner. Har längtat efter konserten i veckor. Nu ser jag inte det minsta fram emot den, vill hellre stanna hemma. Vill åka hem till mamma och pappa. Min trygghet.

Tänker på henne. Har inte hört något från henne idag, hon har inte svarat på sms. Ber till gud att de bara tagit mobilen ifråm henne, att det inte har hänt något annat.

Direktlänk, 5 Kommentarer

Kommentarer

Anonym

Hoppas du snart kan sova lite bättre snart! Låter verkligen inte bra att du gått flera dagar utan ordentlig sömn.
Din vän har det bra, som har en vän som du i alla fall, det betyder mkt :)
Kram

Svar: Tack, så fint och omtänksamt sagt av dig! Kram

vimotdem.blogg.se

2013-08-01 @ 08:36:16

Med Lenas egna ord

Känner igen mig! Men det var för flera år sedan jag mådde så dåligt. Alltid en tröst att åldern hjälper?

Jag har betackat mig Öppenpsyks s k hjälp. Till sist så skickades jag till en sjukgymnast som även skulle vara samtalskontakt. Då gav jag upp!

Men ilska kan vara bra, den har räddat mig flera gånger. Så rådet är; Bli arg på "vården"!!

Att vara sömnlös flera dagar kan ge hallucinationer. Kan du inte heller sova på dagen? All sömn du kan få är bra. Att hålla människor från att sova är tortyr!

Hoppas det löser sig för dig!
Kram

Svar: Tack för kloka ord. Jösses sjukgymnast? Vården skrämmer mig verkligen! Jätteglad över att höra att det blivit bättre för dig!Nej sover knappt på dagen heller, nån liten stund på soffan här och där typ :/ kram

vimotdem.blogg.se

2013-08-01 @ 16:00:43
URL: http://ohl.se/lena

Grey

Det gör ont att läsa hur dåligt du mår. Jag har själv genomlevt liknande sömnproblem. Jag fick då Atarax som hjälper kroppen slappna av en aning. Vet inte om du har provat dom redan, om inte så rekommenderar jag det verkligen. Bieffekterna är inte så enorma, eller dom var inte det för mig åtminstone. Har hört att vissa som tar dom kan bli dåsiga dagen efter.
Samtidigt så är det trevligt att du trivs så pass bra med dina arbetskollegor.
Hoppas konserten gick bra ikväll och att du hade roligt.

Många gånger när jag läser inlägg om smärta i bloggar så önskar jag att jag kunde vara där och hålla om personen i fråga, krama bort allt. Du förtjänar inte att må så här, det gör ingen.

Kram

Svar: Så himla fint sagt, tack verkligen! Ja atarax har jag hemma, det är min back up kan man säga. .. tyvärr blir jag inte så trött när jag ska sova utan mer dagen efter :/ kram

vimotdem.blogg.se

2013-08-02 @ 02:48:15

Hej
känner igen mig i mycket av det du skriver din blogg är väldigt bra för mig känner jag..du beskriver lite mina känlor när jag själv ''tror'' att jag inte känner något.. är som en zoombie lider av deperisson och ortorexi.. mina fråga till dig är om hästarna lyckats hjälpa dig att få dig gladare eller så?
håller själv på med hästar är där så mycket som möjligt känns bättre där. lever bokstavligt talat i stallet min lilla värld.. går ej i skola längre pga deprissionen..18 år

kram på dig.

Svar: Hästarna har hjälpt mig något otroligt! De får mig alltid lite bättre. Det sa en av läkarna på BUP också, att så fort jag pratade om mina hästar lät jag gladare och mer engagerad. Därför har det varit hemskt att flytta hemifrån och börja plugga, för jag har behövt lägga hästarna på hyllan :/Hemskt att höra hur du har det, sänder många tankar till dig! Jag är glad att du har hästarna att söka tröst hos,
kram kram

vimotdem.blogg.se

2013-08-05 @ 23:59:09

Dr House

Se
www.kmr.nu

2013-08-09 @ 23:58:30

Trackback

trasig.

Kommentera inlägget här:

Att finnas utan att leva.