vandra.
Jag lyssnar men hör inte. Jag tittar men ser inte. Jag gråter/skriker/skrattar men känner inte. Jag pratar men hörs inte. Jag finns men lever inte.
Jag vandrar runt i huset. Rastlöst. Oroligt. Planlöst. Ett varv. Sedan ett till. Och ett till. Vill slå ner något, en vas eller dyr prydnadstallrik. Det kommer jag inte att göra, jag är inte sån. Inte längre. Jag är inte längre fysisk aggressiv, ilskan och sorgen uttrycker sig inte längre i våld.
Fortsätter vandra. Varför kan jag inte bara sitta still?
Längtar efter min Imovane, men kan inte gå och lägga mig än, mamma och pappa skulle fatta. De vet att jag bara lägger mig tidigt när jag vill försvinna in i mitt fluff.

Kommentarer
Anonym
Det första stycket känns precis som att du läst mina tankar och sedan skrivit ner..
Svar:
vimotdem.blogg.se
hanna
Om du gillar träning och inspirations bilder, då är vår blogg någonting för dig, in och kika !:D
Nikkita
Hej! Jätte fin blogg du har! Måste verkligen kika in oftare. Haft en bra dag? Vad är helgens planer?
Det skulle vara kul om du skulle vilja kolla in min blogg! Skriver om olika blogg tips, vardag, mode och så vidare :) hoppas vi ses där!
Kram
Svar:
vimotdem.blogg.se
Trackback