vännen.

Publicerat 2013-07-29 21:39:53 i Allmänt
Ligger i sängen. Tårarna bara rinner, verkar aldrig ta slut.
Hon är inlagd igen. Hon som jag var hemma hos i förrgår. Hon som verkade helt okej då. Hon som är trasigare än jag. Hon som jag har känt sen dagis. Hon som dämpar ångest genom extrem självdestruktivitet. Hon som flera gånger suttit fast i tvångsbälte. Hon som jag är så rädd att förlora. Hon som blev våldtagen för 3 år sen. Hon som fick sitt liv slaget i spillror. 
Direktlänk, 2 Kommentarer



Kommentarer
Johanna

:(

Svar: kram!
vimotdem.blogg.se

2013-07-29 @ 23:10:05
Annie

Hej,
Jag ramlade in på din blogg för någon vecka sen och vill bara berömma dig för din öppenhet. Att du skriver om saker som människor anser är tabu. Jag har haft perioder av depressivitet sen jag var 20 år. Min mor är manodepressiv så jag har "fått" en del arv och egenskaper av henne. Tills för två veckor sedan låg jag isolerad hemma i tre veckor för att jag inte orkade gå ut och möta verkligheten. Nu verkar jag dock ha en period som är stabil - men man vet aldrig när det kan vända. Jag är imponerad av att du ändå jobbar och står ut fastän du mår som du mår. Jag måste dock ge ett litet varningens finger till dig: Försök att inte sova på Imovane. Det är extremt beroendeframkallande. Det är någonting jag vet, då jag själv blev beroende av dom och det var ett helvete att ta sig ur det. Det kunde vara så illa att jag (som du) längtade till kvällen då jag kunde få ta min tablett och sova, Så, var försiktig. Prova annan sömnmedicin som inte är beroendeframkallande. Jag önskar dig allt väl och är det så att du vill komma i kontakt med mig eller vidare, om du har några funderingar (i och med att jag har varit med i svängen ett tag ;)) så är det bara att skriva ett mejl.

Kram på dig och all lycka kommer komma till dig.

Svar: Tack för jättefina och värmande ord! Tycker det är jättetråkigt att höra att du också har problem med depressivitet, men det gör mig verkligen glad att höra att du nu mår bättre. Du har rätt i att man aldrig vet när det kan vända, så ta vara på stunderna när det känns bra och försök att tänka tillbaka på dem de stunder du mår sämre!
Du har så rätt när det gäller Imovanen också, tyvärr vet jag det själv men lyssnar inte på min hjärna :/ har provat flera icke beroendeframkallande men de funkar inte, antingen somnar jag inte eller så är jag trött flera dagar i efterhand :/
Tack så mycket, jag ska spara din mejladress :)
Tusen kramar
vimotdem.blogg.se

2013-07-30 @ 03:24:17
URL: http://missboner.blogspot.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0