arg på världen.
Idag är en sådan där dag där jag är arg på hela världen. Om det är ilskan som leder till tårarna eller tårarna som leder till ilskan vet jag inte, men allting är bara så jävla fel.
Vaknade genomsvettig, lakanen som jag bytt igårkväll blöta och äckliga. Trött, så väldigt trött.
När jag kom till jobbet låg vår databas nere vilket gjorde att jag första timmen inte kunde göra någonting. När den väl kom igång igen låg där tonvis att göra. Pulsen upp i taket, den välbekanta stressen. Jag ska bara jobba 8 timmar i veckan nu när skolan börjat och det är ingen som kräver någonting annat, men att se så mycket jobb, veta att jag inte kommer bli klar, väcker stressen. Jag känner mig skyldig och misslyckad.
På den korta sträckan mellan jobbet och skolan lyckades jag riva min tumme på paraplyet och av någon anledning blödde det som fan.
Vill redan gråta över skolan. Detta kommer inte bli kul. Jag förstår verkligen inte, även om jag tänker så optimistiskt jag bara kan, hur jag ska reda ut detta. En kurs som av de flesta anses vara det svåraste de läst och lite mysiga omtentor på det. Bra, bra. Skitbra.
Det regnar ute. Ösregnar och blåser. Jag vill springa, men tänker inte göra det i regnet. Blir arg på regnet också. Hatar allt.
För att plåga mig själv ännu mer har jag, av någon anledning, gått runt hela dagen och tänkt sådant som gör ont. Tänkt på de svek människor i min närhet har gjort. Tänkt på sådant de sagt och gjort för att göra mig illa. Tänkt på vänner som inte är vänner. Tänkt på missunnsamhet och egoism. Tänkt på alla som tar så mycket för givet. Som kräver och kräver, men själva aldrig skulle ge. Tänkt på orättvisa. Och ondska. Det finns så mycket ondska i den här världen. Så mycket elakhet. Jag ser den dagligen, men kommer aldrig förstå den. Aldrig.
Kommentarer
Trackback
