ont.

Publicerat 2013-09-12 15:53:02 i Allmänt
En soppa av ilska, svek och sorg kokar inombords. Jag är alldeles matt.
Människor kommer aldrig att sluta förvåna mig.
Ska hem till en vän nu och avreagera mig. Låta tårarna rinna fritt med huvudet mot hennes axel.
Direktlänk, 5 Kommentarer



Kommentarer
Johanna

Stor kram <3
Hoppas det känns lite bättre efter att du fått avreagera dig :)

Svar: Tack snälla, kram <3
vimotdem.blogg.se

2013-09-12 @ 17:38:37
Grey

Hoppas det känns bättre snart. Det är tur att du har en vän du kan luta dig mot när det är svårt.

Kram

2013-09-12 @ 20:38:25
URL: http://thegreyzone.blogg.se/
Emelie

Hej, styrkekramar till dig!

Kan du-om du kan någonting om det- skriva lite om panikångest och hur man vet om man har ätstörningar?


Jag har fått veta att jag har panikångest och hittar ingenting som kan stötta mig genom det, utan jag får helt enkelt försöka stötta mig själv, vilket är svårt. Såå, om du har någonting som kan stötta så uppskattar jag verkligen det.

2013-09-22 @ 17:48:03
URL: http://nattstad.se/ewengenroth
Emelie

Hej, styrkekramar till dig!

Kan du-om du kan någonting om det- skriva lite om panikångest och hur man vet om man har ätstörningar?


Jag har fått veta att jag har panikångest och hittar ingenting som kan stötta mig genom det, utan jag får helt enkelt försöka stötta mig själv, vilket är svårt. Såå, om du har någonting som kan stötta så uppskattar jag verkligen det.

Svar: Hej fina du! Tusen styrkekramar tillbaka! Det gör ont att läsa att du fått reda på att du har ångest, och framför allt att du inte har någon som kan stötta dig - det borde alla ha! :/ Jag kan försöka skriva något vettigt om det imorgon, kram <3
vimotdem.blogg.se

2013-09-22 @ 18:52:40
URL: http://nattstad.se/ewengenroth
Emelie

Hej, styrkekramar till dig!

Kan du-om du kan någonting om det- skriva lite om panikångest och hur man vet om man har ätstörningar?


Jag har fått veta att jag har panikångest och hittar ingenting som kan stötta mig genom det, utan jag får helt enkelt försöka stötta mig själv, vilket är svårt. Såå, om du har någonting som kan stötta så uppskattar jag verkligen det.

Svar: Tack vännen. Usch så hemskt att höra att du lider av det :/ Och det gör ont i mig att du inte har någon som stöttar dig i det hemska.
Jag lovar att skriva ett inlägg om det, så fort min tid räcker till. Tusen kramar <3
vimotdem.blogg.se

2013-09-28 @ 08:41:06
URL: http://nattstad.se/ewengenroth


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0