söndag.

Publicerat 2013-09-08 20:34:40 i Allmänt
Det är söndag igen. Söndagskväll. Värsta stunden på veckan, om ni frågar mig.
Jag undrar om söndagsångesten hade försvunnit om man plockat bort måndagen? För det är alltid den jag våndas som mest över. Alltid söndagskvällarna som är värst. Väntan på måndag.
Jag vet inte om det är känslan av att något tar slut och börjar om på nytt som är jobbig? Som om man dör på söndagskväll men vet att man föds på nytt på måndag morgon. Vet att man måste stå ut med allt igen. Och igen. Att det fortsätter, runt runt i ett ekorrehjul, och aldrig tar slut.
För om jag hade vetat att jag skulle dö ikväll, men födas på nytt imorgon bitti och tvingas gå igenom livet en gång till, då hade jag haft ångest. En helvetes ångest.
Döden är friheten. Slutet på allt. Jag vill inte behöva leva en gång till. 
Direktlänk, 4 Kommentarer



Kommentarer
Anonym

"Döden är friheten" skriver du. Döden var min vän under flera år. Jag kände tröst i att veta att jag när helst jag önskade faktiskt kunde ta mitt liv. Jag behövde en utväg för att fortsätta leva. Nu, nästan 25 år senare (ja, jag är ganska gammal som du nog förstår...:)så kan jag fortfarande känna hur det var och jag känner igen mig i mycket som du skriver. Men döden är inte längre en utväg eller en möjlighet, jag vill leva och jag känner att jag har rätt till att må bra, precis som du och alla andra. Det kommer en dag, tro mig, då du är lycklig att du fortfarande lever. Styrkekram//Maria

Svar: Det är precis så jag känner, det du beskriver. Din kommentar ger mig hopp om att jag kanske kanske en dag kan vakna på morgonen och vara lycklig över att leva. Blir jätteglad av att höra att du mår bättre idag! Kram till dig
vimotdem.blogg.se

2013-09-08 @ 23:21:10
ee

men shit, sluta länka din jävla emoskit för folk! sök hjälp istället

Svar: Hjälp sökte jag redan för 6 år sen när jag blev inlagd på psyk, så oroa dig inte för det :)
vimotdem.blogg.se

2013-09-09 @ 01:04:09
Grey

Det är nog ekorrhjulet som orsakar mest ångest hos mig. Bara tanken på att tvingas göra om samma sak varje vecka, om och om igen, i all oändlighet. Orkar man med det ens om man trivs med sitt jobb, sitt liv och allt det andra?

Svar: Precis, det är vetskapen om att man ska vakna varje dag i sisådär 50-70 år till som skrämmer skiten ur mig. Det känns som det aldrig tar slut liksom. Kram
vimotdem.blogg.se

2013-09-09 @ 02:55:31
URL: http://thegreyzone.blogg.se/
Marie

Gör mig så ont att du ska må så här...har själv haft mkt svår panikångest pga utbrändhet o stress men genom rätt behandling mår jag i dag helt bra. Förstår hur du känner dig o önskar sååå att jag kunde hjälpa dig. Stor kram till dig!

Svar: Tack snälla för fina ord! Det värmer att läsa att du idag mår helt bra, det ger också mig hopp om att kanske även jag en dag kan få må bra :) kram!
vimotdem.blogg.se

2013-09-09 @ 04:18:25


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Att finnas utan att leva.

1 av 5 kommer någon gång under sitt liv att drabbas av en depression. Kanske bara tillfälligt. Kanske varar det för alltid. - Hur kan något så vanligt vara så tabubelagt? Strax innan jag fyllde 17 fick jag diagnoserna kronisk depression och ångest. Något jag brottas med dagligen. Jag har ett stort socialt umgänge, av dessa kan man på två händer räkna dem som vet. Min familj, mina närmsta vänner. Varför? Rädslan för att bli utdömd, att folk ska titta snett, att de ska vända ryggen till "psykfallet". Att ha ont i själen är inte okej. Fy fy och hysch hysch. Att drabbas av diabetes accepterar samhället, det är ju fullt normalt, men är man deprimerad, ja då jävlar är man sjuk i huvudet. Den här bloggen bestämde jag mig för att starta en dag när jag var extra trött på denna tabu. 1 av 5 lider av det, ändå känner sig de drabbade sig ensammast i hela världen, för inte en jävel vågar berätta om det. Här kommer jag anonymt att berätta om mina tankar och erfarenheter. Det är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, det är en blogg vars syfte är att trösta, stötta, få dig att känna dig mindre ensam.

RSS 2.0